Förlåt för att jag inte har svarat på alla kommentarer som jag fick härom dagen angående detta problem som jag har med min mamma! Men som ni kanske redan förstått så mår jag dåligt över detta :(

Samma dag som jag skrev på rampljuset om mamma så beslöt jag mig för att avbryta kontakten med henne. Så jag satte mig ner och skrev ett brev. Ett väldigt långt ett där jag förklarade hur dåligt jag mår och hur jobbigt allting är. Och samma dag skickade jag även brevet. För att jag inte skulle dra ut på det eller inte skicka det alls. NU är det upp till henne hur hon vill ha det mellan oss. Försöka ta tag i problemet och ställa allt till rätta eller sopa undan problemet under mattan?! Skrev i brevet att hon gärna får höra av sig via sms, ringa eller skriva ett brev om hur hon vill ha det och vad hon tycker & känner. Men än har jag inte fått någon respons tillbaka? telefon är lika tyst som innan och brevlådan dimper det bara ner någon räkning eller reklam! Ok, nu har det inte gått många dagar sen brevet skickades. Så än finns det faktiskt hopp! Men som det är just nu så är det väldigt mörkt ut på den fronten....

Hur kan du göra såhär? Jag kan inte i all världen förstå HUR en föräldrer kan göra såhär mot sitt eget barn? av samma kött & blod. Det är ofattbart! Väljer man att sätta en annan människa till världen så ska man väl banne mig också ta hand om det, finnas där för den, ge all sin kärlek och trygghet till detta lilla oskyldiga barn? Nej tydligen inte. Kanske bara jag som är bakom flötet. Det är väl tydligen helt OKEJ att sätta ett barn till världen, gnälla under spädbarns tiden HUR jobbig och omöjlig jag var. För och sen tröttna helt och ge vårdnaden till pappa! Jag är oerhört TACKSAM för att pappa är normal och tog sitt ansvar. För vem hade jag varit idag annars? vart hade jag bott? hade jag fått ett bra liv eller hade jag legat på något psyk idag? har pappa och tacka för att mitt liv blev toppen! och att jag är frisk och mår prima bortsett från mamma! ^^

Hur som helst, Mamma har fått hur många chanser som helst att visa för mig att hon vill och kan vara en bra mamma åt mig. Men hon har misskött sina chanser. Och snart kommer det vara försent. Snart kommer hon inte få fler chanser. Och det kommer inte spela någon roll HUR mycket hon bönar och ber.. Eller gråter! För nu är jag skapligt trött på denna onda cirkel...Jag försöker vara "stark" men snart rinner bägaren över och snart förlorar hon mig för all framtid! =/ känns svårt och säga det. Men SÅ är det...

Min bebis, Enda sedan jag var yngre så jag har jag haft en längtat över att få bli mamma! Förut kunde jag inte förstå varför längtan var så stor, men NU vet jag. Min och mammas relation har stort sätt aldrig varit bra och då har jag nästan alltid kännt mig halv. För och känna sig hel så skulle det enbart vara om mamma hade funnits mer för mig, ställt upp, gett mig kärlek, trygghet och mycket annat som en mor har och ge sin dotter! Allt det där jag inte fått mycket utav..

Så därför tror jag att det är väldigt viktigt för mig att få en bebis som jag alltid ska finnas för, ställa upp för, ge kärlek till och tryggheten! =) att jag ska få känna mig hel för en gång skull i mitt liv. Jag ska göra allt det INTE min mamma gjorde för mig. Jag ska då INTE gå i samma fotspår! Nej jag ska bli en underbar mamma. En sådan där person som är rolig, ball och snäll. Min dotter el son ska aldrig behöva gråta om nätterna eller fundera om det är dens fel att jag är som jag är.. Nej jag ska ALLTID finnas där! Och ge all min kärlek till detta barn <3 SÅ ÄLSKAD från första stund... 

Mamma Therese & Pappa Mikael, Vi älskar dig våran lilla loppa! <3 älskad från första stund och det kommer vi alltid göra vad som än händer :) Oavsett vad som än händer så kommer du alltid vara viktigaste för oss! Ska INTE svika dig, aldrig någonsin! OCh vi kommer lära dig allt om livet. Vad som är bra och vad som är mindre bra.... Puss på dig våran skatt <3