en annan dotter...

31 mars 2011 08:40

Jag förstår hur du känner...ibland vore det enklast om dom itne fanns,men när dom finns och inte bryr sig,eller bara rent allmänt inte är förälder,då gör det ont..Jag har inte pratat me min mamma på mååånga år,det svider me tanke på mina barn,men jag själv orkar inte ha me henne att göra.Hon är för självisk och bryr sig bara om sig själv och sina egna behov.jag bestämde mig tidigt för att bli en BRA närvarande mamma,sen om jag gör allt rätt är en annan sak,men jag gör inte om mina föräldrars fel!!Stå på dig tjejen,lyssna till ditt hjärta,gör det DU tycker känns rätt!!Kram

Therese

14 april 2011 08:17

Dina rader fick mig att fälla några tårar längst min kind. Varje rad kändes som det var jag som skrivit det. Vi verkar vara SÅ lika och sitta i samma sits! ^^

Jag vet inte vad jag ska skriva, för det känns som du skrivit allt det jag skulle kunna skriva! ^^ Hehe

Så har jag också tänkt, att jag ska bli en underbar mor. Ska alltid finnas där för mitt barn. Ge kärlek, trygghet och ja som sagt alltid vara där för barnet

Felicia

31 mars 2011 09:52

Hejsan! Om jag var dig skulle jag inte skicka bild på bebisen i magen eller orka engagera sig mer än kanske 2 gånger i veckan att ta kontakt. ewller fråga henne OM hon vill ha kontakt eller inte...

Sitter i nästan samma sits..Känner igen mig i dina kännslor. Dock är jag 17... 18 om två veckor... Bor själv och min mor har brytit kontakten... tyvärr så bor hon 7,5km bort :( Och vi har den kontakt vi måste ha tills jag blir 18... Skulle vara lättare eftersom hon inte vill ha kontakt med mig och jag börjar få samma inställning... Så att det får lägga sig och kanske försöka på nytt om några år eller något.... Hon kallar sin inte mamma... Hon har helt stängt ute mig. Mår jätte dåligt över det hela.... För det är "mitt fel" ... Men jag hjälpte henne med en sak för att hon inte skulle åka på en massa i efter hand... men men... mår extra dåligt då jag är tvungen att träffa henne!.. och att hon "håller" koll på mig trötts att hon inte vill veta av mig...och gör allt för att försöka sätta dit mig på soc. Och annat... Oj du kanske inte ens är intresserad över allt detta kring mig. men nu vet du i alla fall hur min situation är... Och jag tycker som sagt att du skall ge din mamma lite spejs. och prata med henne om dina kännslor... Liksom jag ville eller hade tankar på att bryta kontakten med min mor på grund hur hon betett sig, men jag Kunde verkligen inte. Men hon gjorde det åt mig... Visst hon ha rvarit jätte bra i vissa samanhang..

dock ingen idé att ja skriver i min blogg då den är låst för tillfället! mest på grund av min mor och för att det är mer privata känslor och starka ord...


Du är stark! och vad du än väljer så skall DU känna att du gör rätt och koncekvänserna får du då ta. Bara du känner att det är rätt det du gör! Blior det fel koncekvänser får du inte tro att du gjorde fel för det var det inte... Sanningen kan vara jobbig emellanåt!

Mvh Felicia

Susanna

31 mars 2011 13:58

Hej!
Jobbigt läge du sitter i, kan tänka mig hur det är.
Har själv en pappa som "inte bryr sig".
Kommer inte ihåg födelsedagar, jul o sånt.
Men han är också alkoholist.
Trots att han bor endast 2 mil ifrån mig och min sambo så hör han inte av sig. Aldrig.
Ska man prata md honom så får man höra av sig till honom först.
Jag ska inom ett par år själv flytta till finland, där jag är ifrån.
Pappa får klara sig själv, jag kmr bryta kontakten.
Hans alkoholpoblem blir ändå inte bättre.

Therese

14 april 2011 08:04

Vart i Finland är du i från? :-) Finland är ett mycket fint land. Härligt folk, god mat m.m älskar språket. Kan du finska? Jag kan en hel del. Men tyvärr inte stava :/:/

Vad tråkigt & höra om din pappa! Hoppas att han en dag som min mamma "vaknar" upp och börjar LEVA och BRY sig. Så j*vla orättvist det ÄR och ha föräldrar som håller på. Fattar dom inte hur dåligt man mår :S hoppas det blir bättre med dig och din kontakt med pappan sen :)

Ida

31 mars 2011 15:15

Jag förstår hur du känner det. Min mamma bor i Norge och jag i Sverige. Vi har trots detta ganska bra kontakt men det är ju inte så man kan ju inte umgås som man vill. Hoppas din mamma inser att hon gjort fel som inte bryr sig, speciellt när hon nu ska bli mormor! Kram

Therese

14 april 2011 08:02

Känns skönt & veta att man inte är ensam! Känns skönt och veta att andra också vet hur tungt det ÄR. Jag HOPPAS och vill också att hon ska "vakna" upp och inse att hon ska bli mormor och börja bry sig. Men vill inte hoppas för mycket. Hon har inte brytt sig mycket under mitt 23åriga liv :/ tyvärr! Eller visst hon BRYR sig nog. Men visar det på FEL sätt :/ Kram

Alicia

31 mars 2011 16:16

Jag vet hur det känns , för jag har min pappa långt borta från mig...
:c

Therese

14 april 2011 08:00

Okej :/ hur är eran kontakt? hur långt bort bor han?

clara

31 mars 2011 19:02

gå in och kolla min blogg

Therese

14 april 2011 08:00

Har kollat