Godmorgon bloggvärlden! 

Mamma, jag saknar dig så det gör ont inom mig :'/ 

Jag borde inte sakna dig. För du "bryr" dig knappt om mig i huvudtaget! Men ändå finns denna saknad och just nu är den förbannat stark. Jag HAR en mamma vid liv, jag HAR en mamma långt borta i från mig. Men ibland känns det inte som att du finns. Ibland tror jag att ett liv utan dig skulle vara lättare, än så som det är NU. Många gånger har jag tänkt tanken att jag skulle kunna säga upp kontakten med dig. Men varje gång denna tanke kommer upp till ytan så är det något som sätter stopp! jag kan bara inte. Även om jag tror det skulle vara det bästa.. 

Vi kan inte ändra på avståndet, för det är som det är. Du bor där och har inga planer på att flytta "hem" och jag bor här och har inga planer på att bosätta mig hos dig.. 

Men hade du vela varit en BRA mamma även om du bor 100tals mil bort så hade du brytt dig mer om mig. Skickat mer brev, försökt ringa, hört av dig mer på sms. Tagit vara på mor och dotter tiden när jag väl kommer över. Och framför allt HÄLSA på MIG! Men du gör inget. 

Det är JAG som får sköta allt. JAG som är DIN dotter. Ibland kan man tro det är tvärtom! ^^ 

Jävla skit också. Det gör så jävla ont! mitt hjärta blöder och tårarna rinner!

Skulle ha skrivit ett brev till dig och även skickat med en bild på bebis i magen så du hade fått se ditt barnbarn! Men VARFÖR skulle jag det? du bryr dig ändå inte.

OM du nu gör det, så visar du det på ett dumt sätt :( 

Fan orkar inte med detta... Vad ska jag göra?!